Uniform(t) är en utställning om Postens uniformer som visas Postmueum med start den 7 oktober. Det är en berättelse om hur företaget klätt sin personal från början av 1800-talet fram till idag.
-
- Kampanj 1965
-
- Paraduniform
-
- 1960
-
- För vinterbruk
Utställningen startar i en tid då uniformen ger status i det svenska samhället. Mörkblått kläde och blanka knappar fyller bäraren med stolthet och skapar respekt hos allmänheten. Uniformsplikt råder för brevbärarna och visar vem du är och vilket uppdrag du har.
På 1960-talet är tongångarna annorlunda. Det är lätt att få jobb i Posten och att identifiera sig med en uniformerad yrkeskår är inte längre attraktivt. Kvinnor rekryteras som brevbärare. Men den kvinnliga uniformen är inspirerad av civilflygets värdinneuniform. Fredsrörelsen påverkar, den manliga personalen vägrar bära en militärliknande uniform och de blanka knapparna försvinner.
80-talets mode är sportigt och Posten låter sina nya uniformer följa modet. Men brevbärarna argumenterar för rätten att uttrycka sin identitet genom att bära privata kläder.
På 90-talet går Posten från myndighet till bolag. Detta markeras med en helt ny färg i uniformskollektionen, den vinröda.
00-talet medför stora förändringar i Posten. Varumärket förnyas och uniformen blir profilkläder. De nya klädernas basfärg blir åter blå. Idag heter den svenska och danska Posten PostNord och all personal ska bära samma uniform. Uniformen är fortfarande mörkblå, men har detaljer i kulören Postnord Blue.
Postmuseum visar en mängd exempel ur sin stora dräktsamling. Glänsande paraduniformer, de tidiga skinnskodda postiljonsbyxorna, svala sommaruniformer i linne, uniformer i finaste ylle, bävernylon, polyester och bomull. Kläder som är omsorgsfullt skräddade för att tåla väder och vind, kyla och värme. Skyddskläder i form av ylle mot regn, skinn för de motorcykelburna brevbärarna och vargskinnspäls mot kyla.
Det är en utställning som fokuserar på makt, mode och identitet.
Vad vill företaget kommunicera med sin uniformerade personal och vad tycker bärarna? Uniformen anonymiserar och kastar samtidigt ljus på individen. Medarbetaren lånar ut sin identitet en stund och ingår i ett kollektiv.
Hanne Eide, modehistoriker och Johan Deurell, designkritiker har tittat med modeögon på uniformerna. Så här säger de om paraduniform 1866:
– Här har vi ett riktigt paradnummer med guldknappar, paljetter och släp. Stödkragen är utformad för att hålla huvudet högt och rakt. Bröstkorgen är utskjuten och midjan är smal. Det här ett tydligt exempel på hur uniformer laborerar med upplevelsen av den fysiska kroppen.
Etnologen Marianne Larsson som doktorerat på just Postens uniformer ger sitt perspektiv på uniformerna från 1973.
– Nya material, nytt snitt och nya färger. Utan blanka knappar. Men de svettades i de täta syntetskjortorna och båtmössan funkade inte på Beatles-frisyrer. Och den militära prägeln fanns kvar, tyckte brevbärarna.
Utställningen öppnar fredag 7 oktober och står fram till och med augusti 2018.
