En stor svensk filatelist har gått ur tiden.
Man kan inte välja när och hur man ska dö …
Oförväntat och hastigt den 4 augusti gick en profil och organisatör inom svensk filateli ur tiden. Björn Levin hade nyss fyllt 73 år och är för många av oss känd för sitt engagemang som ordförande i Linköpings Filatelistförening.
Jag lärde känna Björn redan för ett femtontal år sedan, då (och senare) var Björn vid Sveriges Filatelist-Förbunds kongresser en aktiv debattör, framför allt när det kom till de ekonomiska och organisatoriska huvudfrågorna.
… det enda man kan bestämma är hur man ska leva
En stor del av Björns liv ägnade han åt filateli och samlandet av klassiska, svenska frimärken. Han var en profil vid de stora auktionerna och hade stora kunskaper om marknaden och vad som fanns.
År 2007 vid utställningen BOFILEX i Borås fick publiken för första gången se Björns fantastiska samling med ”Stora tjänstefrimärken”, vars karaktär kännetecknas av två saker: kompletthet när det gäller alla existerande nyanser och den genomgående höga kvaliteten, den senare imponerade på alla. Det internationella genombrottet för samlingen kom ifjol vid F.I.P.-utställningen PORTUGAL 2010 i Lissabon, där den vann internationell Guldmedalj.
Björn Levin (till höger) ska minnas som en aktiv föreningsledare och en medveten filatelist och utställare. Björns utställningsframgångar inspirerade honom att bearbeta alla de samlingar han under ett livslångt samlande skapat och byggt upp. Björns samling med Sveriges stora tjänstefrimärken gav guld både nationellt och internationellt. Här ses Björn ta emot en utställningsmedalj av Erik Hultman (till vänster), ordförande för NORDIA 2010 i Borås.
Björns samlande gavs ordentlig inspiration i takt med hans utställningsframgångar, dessutom ändades karaktären av hans samlande: Från att samla på det som han ekonomiskt tyckte var rätt, till att samla mer passionerat och organiserat, där fokus hamnade mer på försändelser och posthistoria. Björns förkärlek för ”största kända enhet” är väl känt bland oss som pratade svensk, klassisk filateli med honom.
2010 året vid den regionala utställningen i Kungsbacka, philKUNG 2010, visade han därför Björn ytterligare en utställningssamling, som handlar om våra Lösenfrimärken. Karaktären gick återigen som en röd tråd från Björns första samling: högsta kvalitet vald med stor omsorg, och nyskapande när det kom till bearbetning och presentation.
Björn var en mycket stor personlighet, hans karaktär kännetecknades av humor, engagemang och tydlighet i vad han stod i frågor rörande såväl organisatorisk filateli som samlandet. Han använde ofta liknelser i sitt språk, exempelvis ”I de blindas rike är den enögde kung”.
Björn hade alltid tydliga åsikter om samlandets organisatoriska framtid. Han hade också tydliga åsikter om kvalitetsbegreppet inom svensk filateli, där han alltid kritiskt värderade andra som överdrev den existerande kvaliteten på objekt som bjöds ut till försäljning, men han visade ju också i sina egna samlingar att han själv levde upp till sin kritik. Björn var definitivt före sin tid avseende att köpa ovanliga objekt i högsta kvalitet, något som idag är en självklarhet för den omgivning i vilken Björn kände sig som mest hemma – bland de största filatelisterna i Sverige.
Jag hade förmånen att ofta prata med Björn i telefon, och regelbundet träffades vi genom hans intresse för att utveckla sina samlingar – han blev en vän och han var en ”sådan där” ovanlig människa som frågade om hur det är och sedan faktiskt väntade in svaret. Vänskapen utvecklades genom att vår gemensamma envishet med att driva frågor som vi är kunniga inom, därvid var Björn mycket principfast när det kom till vad som var rätt och fel.
Vi är många som kommer att sakna Björn, hans bortgång skedde så hastigt och oförväntat att tomrummen han lämnar efter sig kommer att ta lång tid att fylla. I Linköpingsföreningen kommer samlarvännerna länge att sakna hans handfasta ledarskap, hans engagemang i föreningens möten, dess samlingar och auktioner.
Jag och många med mig kommer att sakna hans deltagande i kongresser och utställningar. Tyvärr kommer vi aldrig att få se de övriga samlingar som Björn byggt upp under lång tid, men som aldrig hann ställas ut. En vän, en tydlig profil i våra kretsar och en tydlig människa har lämnat ett tomrum efter sig.
Jonas Hällström
tillsammans med Lars Höjing och Mats Bergwall
