Ingvar Bengtsson – Till minne
En vän lämnade den 10 juli 2011 för alltid sin familj och oss, en liten grupp inom samlarvärlden i Sverige. Ingvar blev 69 år.
Denna lilla grupp är Sveriges Frimärksungdom, SFU, som saknar Ingvar mycket och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Hans ledaregenskaper kom till stor nytta för vårt förbund. Han arbetade intensivt för förbundets bästa och förde detta framåt, inte minst när det gäller medlemsantalet.
Han visade upp många sidor, men jag tror inte många har bilden av en vindsnabb ytterforward i Ubbhults fotbollslag (11,8 sekunder på 100 meter) som hette Ingvar Bengtsson.
Hans idrottsintresse speglades även i frimärkssamlandet i en motivsamling kring Vasaloppet och självfallet av en den historik om hemmaföreningen Ubbults FK, som Ingvar skrev. Blåvitt var hans fotbollslag framför andra.
Vi lärde känna pedagogen Ingvar bland elever i Trollhättans skolor. Han ledde dessa in i litteraturens spännande och till spännande resor till England. Allt detta har ungdomarna i sFU också haft glädje av i sitt samlande.
Ingvar Bengtsson blev snabbt en av SFU:s bästa ledare och han satt ända fram till sin borggång i förbundsstyrelsen. Han var även SFU:s observatör i SFF-styrelsen.
I SFU-arbetet var hans främsta uppgifter att svara för propaganda, marknadsföring och medlemsvärvning.
Ingvar har säkert ensam värvat över 1000 medlemmar till SFU, främst vid mässor och utställningar. Han har inte enbart värvat ungdomar utan också charmat föräldrarna (läs mammorna) att delta i SFU-arbetet tillsammans med sina barn och ungdomar.
Ingvar medverkade i SFU:s stöd till SFF:s utställningskollegium och inte minst till utbildning av jurypersoner inom ungdomsfilatelin. Det var från början ett avsevärt tillskott till UK:s budget.
Det har varit en stor förmån att under mer än 25 år ha fått samarbeta med Ingvar inom SFU och att under mer än 30 år ha fått ha honom som en glad och god vän.
Många ungdomar i vår svenska samlarvärld minns säkert den positive, glade och inte minst den givmilde ledaren Ingvar Bengtsson och vill säkert hedra hans minne som vi gör här och nu.
Lennart Asplund
