I dag kändes det som lilla julafton trots att det är sju månader kvar till dess att man ska börja fundera på julklappar. Orsaken var att det låg ett exemplar av Postryttaren i postboxen.
Nu är inte boxen så stor att en postryttare får plats där men väl boken Postryttaren. I år är det dags för den 66:e upplaga av den bokklassiker som för oss frimärkssamlare och vykortsamlare som vill lära oss mer, bara är ett måste. Ungefär som att få ett nummer av Filatelisten, vilken för övrigt kom i går torsdag.
140 sidor i behändigt format och med läsvärda artiklar. Vad mer kan man önska sig? Jo, kanske att man hunnit läsa allt före denna lilla artikel om boken och dess innehåll. Men inte ens Postryttaren är en bok som man sträckläser utan den får man njuta länge av.
Det blev lite skummande på förmiddagen. Utan att värdesätta artiklarna verkar Jan Billgrens artikel om Bjärehalvöns posthistoria att vara en av de bättre. När man själv ska försöka åstadkomma något liknande någon gång om en annan landsända verkar den utmärkt som referensobjekt.
Christer Brunström skriver ju också alltid bra och den här gången om filateli från Söderhavsön Tokelau. Jan Billgren, förresten, han ger oss även en inblick i frimärken och stämplar med Roytarymotiv.
Per Gustavsson berättar om ”Den svenska postens första tid i Estland och Livland” och Göran Heijtz om Anna Palm som vykortskonstnär. Göran presenterar en fullständig katalogisering av hennes vykort.
Mats Ingers skriver om Liggande lejon typ 1 och Arne Karlsson om Svenska Flaggans Dag som under 2016 hundraårsjubilerar.
Flera av skribenterna medverkar även flitigt i vår förbundstidskrft SFT Filatelisten.
Den nu aktuella boken ges ut av föreningen Postmusei Vänner.
