2017 – ett frimärksår att minnas. Del 5: Eget utställande

Per Bunnstad avslutar sitt kåseri om frimärksåret 2017 och han blickar även en del framåt.

Det egna utställandet lite till sist. Jag ställde ut mitt vykortsexponat om Sverige-Norge på Postex bara för att det skulle bli godkänt för kommande nationella utställningar. Det lär dock inte vara klart för utställning igen förrän om något år.

1988 besökte jag Finlandia 88 och nu var det dags för en ny upplaga: I Tammerfors medverkade jag med mitt vykortsexponat om Albatross som blev sänkt från gången före med tre poäng till 88. Det drabbade för övrigt de flesta. Därmed bestämde jag mig för att försöka få revansch på Nordia i danska Vejle och där var juryn mer förstående – plus att jag även hade byggt om en del – så det blev 92 poäng. Det var sista gången i jurybedömd utställning – det blir så efter tre guld.

På Nordia visade jag även mitt totalt ombyggda hembygdsexponat. Senast jag ställde ut det var 2008 i Israel och nu var det dags igen men på ”hemmaplan”. Jag kände mig inte riktigt klar, hade behövt ett par hundra timmar till och lite bättre material. Jag räknade med 82 poäng men fick nöja mig med 78. En liten besvikelse men det är bara att bryta ihop och komma tillbaka till kanske Nordia 2020 i Malmö. Juryn accepterade inte riktigt montering i A3 så det gäller att vara lite smartare nästa gång. Tack förresten till Patrik Larsson som varit värdefull mentor.

Efter många år med mest vykort kändes det fantastiskt roligt att hitta tillbaka till hembygdsfilatelin. Den där 25-åriga tanken på en bok om posthistoria från min bygd har jag dock övergivit för att i stället på sikt göra den etappvis på internet.

I år har vi Malmex i Malmö och garanterat kommer jag att anmäla ett exponat i den regionala klassen. Det handlar om VM i fotboll och ska bli en liten revansch för att jag inte fick se VM-finalen 1958.

Kanske, kanske lyckas jag få en möjlighet att se någon av Sveriges matcher vid VM i Ryssland i sommar. Det vore drömmen.

2017 var året då jag hade jobbat med dator i 40 år och 2018 blir det 25-årsjubileum med internet. Även om allt det där varit fantastiskt hoppas jag på något revolutionerande som stillar kunskapstörsten. Eller att något verkligen händer när det gäller att lösa miljöfrågorna.

Jag hoppas också att det blir en konstruktiv förbundskongress i Malmö där det kommer att handla om framtiden för våra hobbyer: Att det blir framåtsträvare och inte bakåtsträvare som formar de närmaste två åren. 

Det blev långt detta och kunde nog ha blivit ännu längre men jag gissar att ytterst få läste så här långt. Till den som ändå gjorde det: God fortsättning på 2018 som kommer att bli ett fantastiskt fint samlarår.